Riktigt utmanande...

På dryga distanser...

Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus.

Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av en luftpistol i ett hemmabyggt bullpup chassi. Ammunitionen för dagen var JSB Simply eftersom dessa alltid har levererat riktigt bra träffbilder, även på distanser ut till 30 meter.

Varmt och skönt när snön yr utanför...

Dock så har jag noterat att vid 35 meter så börjar den öppna upp och hålen i måltavlan blir inte heller helt cirkulära. Sannolikt så sjunker hastigheten så lågt att projektilen inte längre förmår att självstabilisera sig.

Här har vi en inzoomning.

Funkar inte Flash?

Använd länken:

https://youtube.com/shorts/2Dw-wx_-ATE

I normalfallet så brukar jag förvänta mig 10 skott inom 20 mm c-t-c inomhus över 30 meter, vilket jag regelbundet brukar få till under nästan alla tillfällen men 40 meter är något helt annat och i synnerhet utomhus.

Träffbild 1 

Träffbild 2 

Träffbild 3  

Noterbart är emellertid att träffbilderna ligger stadigt i höjdled men sprider i sidled - regulatorn gör ett ypperligt arbete och skillnaden i utgångshastighet blir minimal.  Jag känner mig därför övertygad om att ifall jag hade skjutit inomhus eller under riktigt vindstilla förhållanden så hade träffbilderna spridit lika lite i bredd som i höjd.

Enda sättet att veta om teorin med låg spridning i hastighet stämmer var att pröva med kronografen!

Sagt och gjort så satte jag fram min FX kronograf och sköt raskt 70 skott i en följd -  och kronografen missade inte ett enda skott - varpå resultatet blev väldigt tillfredsställande. HUMA, som tillverkar regulatorn som jag har satt in i mitt vapen uppger högst 1 procent variation i hastighet mellan skott till skott och här kunde jag notera 1.32 procent!

Detta är enastående bra värden av ovägda lågprisdiaboler med kaliber 177!

Efter att ha tagit bort de sista 10 skotten så har jag kvar 60 skott på fyllningen och spridningen blev blott 8 fps! Detta förklarar den lilla skillnaden i höjdled mellan de olika träffarna. Avvikelsen i sidled är helt och hållet baserad på vindens påverkan hos den relativt usla BC (.010) hos dessa flatnosdiaboler.

En imponerande jämn kurva minsann!

Sammanfattningsvis så får man söka problemen med spridningen hos de yttre omständigheterna som påverkar diabolen på dess färd mellan mynningen och målet. För att kunna göra detta så slår vi in våra värden från mätningen ovan i ballistikprogramet ChAirGun och då kan vi notera följande:

Här kan vi se anledningen till de konstiga träffbilderna!

Efter att ha knackat in siffrorna så kommer svaret vitt på rött iform av tabellen ovan. I den simuleringen så har jag angivit genomsnittlig utgångshastighet från min mätning, satt BC = .010 och en jämn sidvind 90 grader på 2.78 mps, alltså 10 km/h - en mycket måttlig blåst. All vind under 3 mps anses som "svag vind, knappt märkbar" men resultaten är tyvärr mycket tydliga.

På 40 meter så kan en diabol enligt ovan flytta sig 18 cm i sidled och betänk där att måltavlan är 14 x 14 cm!

På motsvarande sätt så innebär halva vindstyrkan halva avvikelsen, skillnaden mellan att skjuta inomhus under perfekt vindstilla förhållanden är alltså minst sagt milsvid.

En mycket måttlig prestanda, vid 40 meter så träffar projektilen med 3 joule och 110 mps!

När vi betänker den låga utgångshastigheten och projektilens usla BC så är snarast träffbilderna imponerande givet dessa omständigheter. Man brukar ju säga att flatnosdiaboler är usla på längre avstånd och det är helt korrekt, under förutsättning att normala yttre omständigheter råder med exempelvis sidvind. 

Skjuter man däremot inomhus så klarar ett vapen på 10 joule ut till 35 meter med dessa flatnosdiaboler. Utomhus så skulle jag gissa att gränsen ligger mellan 20-25 meter men det kommer jag naturligtvis att pröva i praktiken framöver.

Alltid kul att skjuta och trixa lite, eller hur?